Jag hittade ett examensarbete kring det situationsanpassade ledarskapet som jag tyckte var intressant. Där har Ranya intervjuat sex personer i svensk verkstadsindustri om deras kunskap kring det situationsanpassade ledarskapet och om hur de faktiskt använder teorierna i praktiken.
Teorigenomgången pratar sig varm för det situationsanpassade ledarskapet, medan slutsatserna om hur det fungerat i praktiken ligger väl i linje med det som konstaterats tidigare.
Det är svårt att omsätta delar av teorin i praktiken.
Titeln på examensrapporten är ”Situationsanpassat Ledarskap i Svensk Industri – Sett utifrån sambandet mellan teori och praktik” och är skrivet av Ranya Ezzi. Du hittar en länk till hela dokumentet i slutet av det här inlägget.
Varför situationsanpassat ledarskap?
Ranya ger en bra teorigenomgång och motiverar varför det situationsanpassade ledarskapet är intressant för många idag.
Vi får också mycket god insikt i Hersey och Blanchards teorier om hur ledaren bör anpassa sitt ledarskap utifrån just uppfattningen om kompetens och motivation hos den man möter.
Modern motivationsteori utgår från att kraft och vilja redan finns hos medarbetaren, och att det nu är frågan om att frigöra och utveckla denna energi. Där kommer situationsanpassat ledarskap in som ett mycket intressant verktyg för ledarskapet.
Examensarbete Situationsanpassat Ledarskap i Svensk Industri
I intervjudelen så får vi några insikter som känns intressanta. Bland annat fångas att det verkar finnas en obalans mellan intresset för kompetens och motivation, teorins två huvudparametrar.
Det situationsanpassade ledarskapet bygger på att ledaren försöker skaffa sig en bild av två aspekter hos den person man möter. Det handlar om kompetens och motivation och att båda delarna påverkar ledarskapet i situationen.
Kompetens och motivation – Hur vet vi?
För att vi ska kunna fatta beslut baserat på de två avgörande parametrarna i modellen så krävs naturligtvis en god bild av kompetens hos den vi möter och kompetensbehoven som krävs för att genomföra en viss uppgift.
I Ranyas examensarbete så säger de sex ledare som intervjuats att man tycker sig ha relativt god kontroll på människors kompetens och flera av företagen som ingår har strukturerade metoder, så som medarbetarsamtal upp till fyra gånger per år, för att säkerställa att det råder samsyn kring kompetensnivån.
Motivationsaspekten är dock betydligt mer vagt hanterad. Lära känna människor och ha en god dialog nämner man i intervjun, men min personliga reflektion är att kompetens rankas som en betydligt viktigare parameter när man anpassar sitt ledarskap bland de sex intervjuade.
Situationsanpassat ledarskap med stor individuell avvikelse
Att ett situationsanpassat ledarskap har poänger råder ingen tvekan om, men det finns också en hel del kritik baserat på att den teori som finns endast ger vagt stöd för ledaren. Möjligtvis är det instruerande ledarskapet tillräckligt väl behandlat, men resterande delar är inte väl beskrivna. Inte heller är övergångarna mellan de olika typerna av ledarskap fångade.
Trots viss samstämmighet mellan teorin för situationsanpassat ledarskap och hur ledarna i praktiken hanterar sitt ledarskap så är avvikelserna relativt stora.
EXAMENSARBETE SITUATIONSANPASSAT LEDARSKAP I SVENSK INDUSTRI
Det här examensarbetet stödjer den bilden. Det fanns också en del kunskapsbrister kring det grundläggande konceptet bland de intervjuade.
Är det här kritik mot modellen eller praktiska genomförandet?
Att leda människor, dessutom med tillägget ”på bästa möjliga sätt”, är inte lätt och i princip så måste vi nog göra en lösning som är unik för varje person vi möter, om vi ska lyckas.
Om vi utgår från att det situationsanpassade ledarskapet har något att tillföra i det sammanhanget så pekar mycket på att ledare behöver kontinuerligt stöd i sitt ledarskap.
Det räcker inte med ett kurstillfälle, eller genomgång på något möte, om vi ska lyckas ta med oss teorierna in i verkligheten. Det visar tidigare undersökningar och det här examensarbetet stödjer den insikten.