För rätt många år sedan nu var jag på en tredagarskurs som Semcon arrangerande.
En ”lär känna dig själv och öka din självinsikt”-kurs för ledare.
Det var en kurs som många lämnade med en fadd smak i munnen tror jag. Det var ingen måbra-kurs kan vi säga, men den var givande trots det.
Åldersmässigt var det ett relativt stort spann på oss som deltog i kursen.
Jag var nog bland de äldre och tidsmässigt så befann jag mig i en tid där jag främst ledde genom att leda ledare. Alla andra ledde team eller grupper mer direkt.
De satt närmare de som faktiskt utförde något i de företag de arbetade. På så vis var det en skillnad mellan oss. Men det fanns också många likheter. Alla jobbade i storbolag exempelvis.
Nästan alla lyfte fram sig själva och sitt bidrag i arbetslivet genom att säga ”jag levererar”.
Inte så att det nödvändigtvis var det första de sa, men den absoluta majoriteten såg sig själva som ”doers” och de visste att det var så de levererade värde även som ledare.
Jag vet att den som ska leverera något i ett rörigt storbolag, i synnerhet om man inte sitter i den prioriterade delen av verksamheten, bör sätta ett värde i att få ut något genom dörren och jag vet att jag, på samma sätt som de som var på kursen, är duktig på det.
Trots det hade jag svårt att använda begreppet ”jag levererar” när jag skulle beskriva mig själv.
För vad levererar någon som leder ledare i ett utvecklingsprojekt som rullar halvårsvis utan att göra en leverans av något slag?
Visst, vi kan hitta på milstolpar och skapa interna mål men alla dem kan inte vara kritiska och koppla direkt till mig som ledare.
Det blir aldrig samma sak som att skicka iväg den första prototypen på prov eller rätta ett fel och leverera uppdaterad mjukvara till kund när man själv är en handfast del i processen.
Vad levererar jag som ledare?
Är det saken som går ut genom företagets port, laddas ned via ftp eller driftsätts i en IT-tjänst?
Är det jag som tvingar fram de leveranserna eller är de ”bara ett resultat” av mitt ledarskap?
En sorts spinn-off av det vi ändå gör?
Eller har allt sin tid och plats?
Att få något över tröskeln är det bara en del i ledarskapet?
Är det kanske en väldigt liten del?
Är det den del som är lättast att delegera?
I ett fotbollslag är det forwards, lagets stjärnor, som ska leverera.
Det är inte lagledaren. Det är när jag verkligen lyckats i mitt lagledarskap jag genererat allra mest värde för den organisation jag jobbat i och för människorna jag arbetat med.
Här någonstans är förklaringen till varför jag inte känner mig bekväm med begreppet ”jag levererar”.
Jag lämnar er hängande i luften där med mina tankar och sticker ut med en provokativ slutkläm:
Jag tror att ett allt för stort fokus på de hårda leveranserna i ett projekt lätt gör att man som ledare utövar ett transaktionellt ledarskap.
